Avec vous
Det är så mycket dystert som skrivs i denna blogg nuförtiden så passar nu på att dela med mig av något roligt.
Igår firade Gabriella och jag att vi varit kompisar i 17 år. Vi drack vin och åt gott på Södra, det enda stället här i Gävle som är värd ett besök egentligen. Vad det gäller maten alltså.
Iallafall, där satt vi i flera timmar. Planerade helt spontant att åka till Paris. Vi bokade flygbiljetterna nu ikväll och vi åker i November. Ser verkligen fram emot det. 6 dagar i den romantiska staden. Jaaaaaaa! ♥
How to survive
Varje dag påminns jag om vad jag har kvar att leva vidare för. Helgen som varit har varit riktigt bra, den har inte läkt några sår, men den har efterlämnat ett hopp och glädje i kropp. Idag gråter jag glädjetårar. Inget har ju förändrats, men att få känna sig stark ibland, det gör mycket.
Ser fram emot en jobbvecka då jag får göra det jag tycker är roligt, ser också fram emot att söka utbildning till våren samt planera återflytt till London. London, London, London <3
Next to You, always.
Kommer ni ihåg när man var barn och ens största oro var om man kommer få den där cykeln i födelsedagspresent eller om man kunde få äta godis till frukost? Eller oron över att bli vuxen. Helt överskattat.
Att vara vuxen innebär ansvar. Ni vet själva.
Och var det någon som tog ansvar och kämpade, bland annat för oss barn, så var det Mamma. Hon har alltid visat oss, och framförallt mig som är vuxen, att allt är möjligt trots att man inte har alla pengar i världen samtidigt som man plågas av en hemsk smärta. Ingenting stoppade henne någonsin. Hon hade kunnat ge upp hundratals gånger, men brukade säga till mig att det var vi barn som var hennes drivkraft. Det beundrade jag henne för.
Jag blir så stolt när jag tänker eller talar om dig, Mamma.
Det här är till dig:
Tack för att du var min Mamma i 21 hela år. Hade velat ha dig kvar i minst 50 år till men himlen ville visst ha tillbaka dig, min ängel.
Du kommer leva kvar i mig som den vackra kvinnan du var.
Vet inte hur livet ska kunna gå vidare utan dig, men har lovat mig själv att inte älta för länge, för det hade du aldrig tillåtit.
Jag, Jesper och Johanna har som du vet väldigt många fina människor runt omkring oss. Så du ska inte oroa dig, vi klarar oss.
Det är bara det att vi kommer sakna dig så otroligt mycket.
Jag kommer sakna en sån simpel grej som när du kliade mig på ryggen om mornarna och sa godmorgon, och log alltid efteråt med ditt fina leende. Eller som när vi kollade på en sorglig film tillsammans och grät samtidigt. Vem ska jag göra det med nu?
Jag säger som Johanna:
Ingen, ingen kan få en bättre Mamma än mig. Du har satt dina spår i oss alla och kommer alltid finnas kvar. En dag kommer jag upp till dig, vi ses då.
Att vara vuxen innebär ansvar. Ni vet själva.
Och var det någon som tog ansvar och kämpade, bland annat för oss barn, så var det Mamma. Hon har alltid visat oss, och framförallt mig som är vuxen, att allt är möjligt trots att man inte har alla pengar i världen samtidigt som man plågas av en hemsk smärta. Ingenting stoppade henne någonsin. Hon hade kunnat ge upp hundratals gånger, men brukade säga till mig att det var vi barn som var hennes drivkraft. Det beundrade jag henne för.
Jag blir så stolt när jag tänker eller talar om dig, Mamma.
Det här är till dig:
Tack för att du var min Mamma i 21 hela år. Hade velat ha dig kvar i minst 50 år till men himlen ville visst ha tillbaka dig, min ängel.
Du kommer leva kvar i mig som den vackra kvinnan du var.
Vet inte hur livet ska kunna gå vidare utan dig, men har lovat mig själv att inte älta för länge, för det hade du aldrig tillåtit.
Jag, Jesper och Johanna har som du vet väldigt många fina människor runt omkring oss. Så du ska inte oroa dig, vi klarar oss.
Det är bara det att vi kommer sakna dig så otroligt mycket.
Jag kommer sakna en sån simpel grej som när du kliade mig på ryggen om mornarna och sa godmorgon, och log alltid efteråt med ditt fina leende. Eller som när vi kollade på en sorglig film tillsammans och grät samtidigt. Vem ska jag göra det med nu?
Jag säger som Johanna:
Ingen, ingen kan få en bättre Mamma än mig. Du har satt dina spår i oss alla och kommer alltid finnas kvar. En dag kommer jag upp till dig, vi ses då.
Färger i en vind
När Mamma vaknar ska vi alla finnas där för henne. När Mamma vaknar kommer vi alla pusta ut. När Mamma vaknar kommer jag krama om henne och säga "jag är hemma nu". När Mamma vaknar och om hon skulle tycka att allting känns tungt, kommer jag överösa henne med kärlek och säga vilken tur vi hade som fick ha henne kvar. När Mamma vaknar kommer jag berätta att hon och jag ska åka till London när hon blir frisk. När Mamma vaknar och har blivit frisk ska vi åka ut till Mormor och Morfar och fika. När Mamma vaknar och har blivit frisk ska vi åka hem till Lisse och smygskratta åt när Elsa dansar. När Mamma vaknar och det visar sig att hon aldrig blir som vanligt igen, kommer jag ändå vara SÅ himla tacksam över att jag har en Mamma och att det är just Hon.
Meningarna som gick runt i mitt huvud under två veckors tid då sjukdomsperioden pågick. Vi alla var hoppfulla och tyckte oss se ljuset i tunneln. Vi var desperata efter tecken som kanske kunde visa oss hopp. Så beroende av samtal, siffror och förbättringar som vi var. Och när vi försökte se oss en framtid utan Mamma dök alltid en spärr av förnekelse upp. Kan fortfarande inte tänka mig en framtid utan henne.
Jag talar nog inte bara för mig själv när jag säger att livet har blivit väldigt mycket annorlunda. Jag trodde jag visste hur jag skulle reagera efter en förlust som denna, då en av mina föräldrar har gått bort, men jag tror man aldrig kan veta det innan förrän det har hänt. Jag trodde aldrig jag skulle klara av detta. Trodde jag skulle bli sängliggandes och tycka synd om mig själv resten av livet. För många bryts ned totalt medan andra efter ett tag finner styrka och mening med sitt liv.
Jag till exempel, jag tror mig veta vad jag ska studera. Eller jag vet. Jag har hittat det jag skulle brinna för. Just nu står jag på ostadiga ben, men jag vill mer än allt annat leva vidare och bygga upp mitt liv efter hur jag vill ha det. Ingen tid får gå till spillo, sånt har vi inte tid med...
