Ohoj! Det går mot mörkare tider har jag märkt, och det där kan ju tolkas på två olika sätt. Ska jag vara helt ärlig så ser jag fram emot julen lika mycket som alltid, bara det att ögonen fylls med tårar när jag tänker på att Mamma inte kommer vara med på julafton i år, och ingen annan julafton i fortsättningen heller. Förutom i våra hjärtan såklart. Jag kan liksom inte ge upp allt jag älskar, det är en för stor del av mig jag inte vill förlora.