Ingenting kan skilja oss åt
Den här helgen har varit den bästa på väldigt länge. Så rolig att den nästan känns svårslagen.
Men jag tar den från början:
I fredags vaknade jag upp i min lilla och obekväma säng på Trädgårdsvägen, sliten och jävlig efter en rolig kväll med mina arbetskamrater. Klockan var då alldeles för mycket så jag klädde på mig, åkte och handlade, åkte till Sofie. Glömde bort att jag mådde dåligt när jag möttes av min glada pingla (som vanligt). Vi åt ost, kex och marmelad och drack ett par glas vin i väntan på att få skjuts till konserthuset, där vi skulle se symfoniorkestern. Jaja, skratta hur mycket ni vill men det var vackert, och gratis är ju alltid gott som en viss person alltid sa. Efteråt traskade vi hem till mig, öppnade en flaska rött och pratade om... exakt allt. Mycket mycket trevligt!
När jag nu har kommit fram till gårdagen vill jag bara säga: Fyfan vilka underbara vänner jag har. Gamla som nya. Blev rörd till tårar flera gånger under kvällen av ren och skär lycka. Fick fina brev och dikter, som jag knappt kan läsa för att tårarna blockerar synen. Ni är så fina allihopa och tack för att ni kom igår och gjorde hela min dag till en minnesvärd sådan.
Idag började dagen väldigt tidigt, redan klockan sju för att vara exakt. Inte direkt en härlig tid att gå upp när man har varit ute och busat på natten. Men, det gick bra ändå för jag och Pappa skulle iväg på spa i Högbo bruk. Och vad väntade på oss där om inte hotellfrukost. En sjuhelvetes frukost. Efter den mådde jag bra. Sen fick vi en varsin behandling och resten av dagen har vi legat vid poolen, ätit frukt och ångbastat. Riktigt härligt. Dagen har varit perfekt. Helt klart bättre än att ligga i sängen hela dagen och må apa. Men trött må jag vara.
Kommentarer
Trackback
