Feel so close
Då var denna fartfyllda helg över, blandade känslor, minst sagt. När Sofie åkte tillbaka till Sverige idag blev jag så tom. Ihålig, ensam, ångestfylld och ledsen. Vi har haft så sjuka dagar ihop att jag inte vet vart jag ska ta vägen när jag pratar om det. Nu har jag verkligen en anledning till att använda uttrycket "time of my life". Hur töntigt det än låter.
Glädjetårar på Londons flygplats Heathrow.
Efter ett dagsparty plus en utgång på kvällen var jag och Sofie minst sagt bakfulla. Vi mådde dock bättre efter en underbar frukost Jamie Olivers restaurang Recipease...
... Samt parkhäng. 30+
Lite senare på dagen, när Victoria hade vaknat till liv hemma i lägenheten och vi alla hade duschat, tog vi tunnelbanan till Camden market. Där kunde man bland annat njuta av alla länders nationalrätter och drycker.
En sjuk pinsam sak som hände när vi strosade runt på marknaden var när jag pratade vid fel tillfälle. Jag, Sofie och Victoria kommer fram till ett stånd, skådar en riktigt fin kille. Jag slänger ur mig liknande meningar: Han har perfekt hy, han ser ut som Barbie Ken fast brunett. Han ser fake ut för att han är så perfekt. Vi märker att killen börjar skratta. Varför? FÖR ATT HAN VAR SVENSK! Jag blev tomatröd i ansiktet och skyndade mig snabbt därifrån. Mådde illa resten av dagen... Måste tänka på att det bor fler svenskar här än vad man tror. Sofie och Victoria fick sig iallafall ett gott skratt. Själv ville jag bara sjunka under jorden.
Kommentarer
Trackback
