One day closer
Häromdagen när jag var ledig hade jag en heldag med Raluca, en tjej som jag jobbar ihop med på Esprit. Hon är den andra som står mig närmast här i London.
När vi sågs kom båda med förslag att vi ville besöka ett museum, så vi åkte till Lambeth North för att gå på Imperial War musem, som var stängt på grund av renovering. Istället promenerade vi till Waterloo för att se London Eye. Vi gick länge och pratade om allt. Vi är så lika hon och jag, trots att vi lever olika då hon kommer från Portugal och har en annan levnadskultur.
När vi hade gått över bron kom vi fram till tjock klump av människor, det var folk överallt. Då kom vi på att det var Tour de France, så vi stannade till för att titta. Det var roligt att se då folk var glada och hejade på de som cyklade.
Efter att vi hade gått länge var vi trötta i både ben och fötter och kände för en fika, så vi gick till det franska bageriet Paul som ligger bredvid Savoy och drack varsin Cappuccino och åt en gigantisk macroon.
Där satt vi i fyra timmar(!) och pratade, vi glömde helt bort tiden. Fast det är det som är så underbart, att vi alltid pratar oavbrutet. Jag har känt henne i fyra månader, fast det känns som att jag har känt henne hela livet, utan att överdriva. Vi har varit öppna med varandra sen dag 1. Det är fantastiskt att ha såna vänner. De är värda allt i världen.
Kommentarer
Trackback
