När jag är rastlös vet jag precis vad jag kan göra åt det - drömma mig bort till London. Det fungerar varje gång. Blir liksom lika pirrig av att titta på bilder därifrån som när jag är nykär. En otroligt härlig känsla som varar länge i kroppen. Visst är det rätt häftigt hur man kan känna så starkt för en stad? Antar att alla som varit i London gör det. Att åka därifrån känns ungefär som att bryta ett förhållande. Och just nu är saknaden av att gå på Londons gator för stor.