Den där odödliga kärleken

Bilderna ovan visar en av alla byggnader Santa Monica college har. I början gick jag vilse på området några gånger, fick alltid fråga mig fram, men efter några dagar har man ju lärt sig.
Det där var apropå ingenting. Det enda jag i stort sätt har tänkt på idag är när jag förra sommaren vaknade upp hos Mormor och Morfar. Mormor hade dukat fram frukost till oss tre, på bordet stod det bland annat plättar. Mormors plättar... Hur kan allt bli så mycket mysigare hos sin Mormor och Morfar? Vad är det som gör att den känslan inte går att hitta någon annanstans? Jag kommer ihåg när jag var liten att jag tjatade om att få flytta in på deras gård, jag ville bo nära Mormor och Morfar, hönsen, hästarna, traktorn, Mormors alla planteringar och katten Oskar. Ska jag vara helt ärlig vill jag det fortfarande. Går det tror du, Mormor?
Detta uttalande beror på en sak, och det är att jag saknar er så otroligt mycket. Jag vill vara erat lilla barnbarn igen. ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0