När mitt intresse för att flytta utomlands började komma på tal, det vill säga någon gång när jag gick på högstadiet, trodde jag aldrig att jag skulle sluta upp där jag står idag. För då ville jag åka till USA som au pair i ett år, men var ganska pessimistisk åt den tanken eftersom många hade varit missnöjd med sina värdfamiljer. Och att ersätta min familj mot en annan var egentligen inte så lockande, så redan där någonstans rann idén om att flytta utomlands ut i sanden... När jag däremot kom upp i åren och hade rest otroligt mycket med både min familj och min före detta pojkvän fick jag mer och mer upp ögonen för att bosätta mig och eventuellt studera utomlands.

 

Från ruta ett gick allt otroligt snabbt. Det hela började med att jag kontaktade en organisation som heter Kilroy education, jag skrev att jag var intresserad av studier utomlands och framförallt i Los Angeles. Jag fick svar redan efter någon timme, de hade då bifogat en ansökningsblankett som jag skulle fylla i och sedan skicka in till skolan jag var ville studera på (Santa Monica college). Jag skulle även skicka med mitt betyg från gymnasiet översatt till engelska, samt ett personligt brev på ungefär ett A4. Sedan var det bara att vänta, det skulle ta någon vecka att få ett preliminärt besked. Under tiden sökte jag lån från CSN, betalade Kilroy för den avgift de krävde mot all hjälp (ca. 3995:-) och tog kontakt med några tjejer som också skulle börja plugga på SMC.

 

Efter två veckor fick jag mitt preliminära besked från skolan som sa att jag blivit antagen (om lånet från CSN skulle gå igenom). Det gjorde det, och det gjorde därmed att jag kunde påbörja processen på allvar. Det var då dags för något som heter Pre-enrollment. Förhandsvälja upp till 6 units, som heltidsstudent måste man minst studera 12. Vilket jag ska göra, och för er som inte vet är mitt huvudämne (major) Photography. Det väljer man alldeles i början, i samband med att man skickar in ansökningsblanketten till skolan.

 

Jag ansökte om ett såkallat F1-visum (som är ett studentvisum) på den amerikanska ambassadens hemsida, och efter det bokade jag tid på ambassaden i Stockholm för en intervju. Ett tips! Boka tid för en intervju så tidigt det bara går, för det är ont om tider. När intervjun hade gått bra och jag fått mitt visum några dagar efter det, var det det dags att leta boende och skaffa en bra livförsäkring.

 

Kilroy var till väldigt bra att ha till hjälp för de talade om för mig exakt vad jag skulle göra, de tipsade även om lediga boenden i Los Angeles. Tack vare dem bor jag där jag bor idag. Många väljer att ta hjälp av en organisation, men många väljer även att ta tag i saken med egna händer. För mig fanns det inget annat alternativ än att ta hjälp, jag visste ju liksom inte hur jag skulle gå tillväga annars. Så jag rekommenderar för er som är intresserade att: ta hjälp, det finns många organisationer som är duktiga och tillmötesgående. Är ni osäker och inte har någon erfarenhet som jag inte hade, är det lätt att man missar något eller blir förvirrad.

 

Värt att tillägga är att det tillkommer många utgifter i den här proceduren, ingenting är gratis. Men fy sjutton vad det är värt det. Se till att ha ett jobb eller besparingar, då kommer det inte vara några problem! Detta är en investering, tveka inte på saker som lån och så vidare. Vill du göra det - do it!

 

Jag hoppas att det här inlägget gav dig som frågade en klarare syn på dina tankar kring studier utomlands. Om det är något mer du undrar över så fråga gärna mig, jag gillar att skriva! ;)