Har inte fått känna doften av solkräm idag, för idag är det molnigt och då har jag istället passat på att prata med några jag värderar högt. Som mamma. Mamma och jag kunde inte hålla tårarna inne när vi såg varandra, första gången på nio dagar. En konstig känsla när jag bara kan se henne på datorskärmen och inte i verkligheten. Det hör inte till vardagen. Men så länge hon mår bra är jag lugn!

 

Bland det första som kom ur Nathalies mun var: Jag saknar våra fikastunder och att jag bara kunde komma över när jag kände för det. Nu går inte det. Och att prata sommarplaner med henne fick mig att pirra till. Ligga inne en regnig dag och titta på film och dricka vin, åka till Stockholm, umgås med våra andra fina vänner och mycket mycket mer. Längtar samtidigt som jag vill vara kvar här.