Där vi en gång var

Jag och regn är inte den perfekta kombinationen, vi går inte ihop. Mitt humör vreds ned till noll när jag skymtade regndropparna som föll ner från himlen i morse. Och självklart fortsätter det nu. Det var en himla tur att det var uppehåll när jag cyklade hem från skolan... Just nu ligger jag i sängen med musik i öronen, musik som får mig på ett otroligt bra humör. Jag struntar numera i att regnet öser ner utanför mitt fönster. Det enda som snurrar i mitt huvud är studenten och åter studenten. Kan inte fatta att det är 29 dagar kvar tills studentveckan startar. Gick jag inte i ettan nyss? Jag är inte längre rädd eller orolig över vad som ska hända efteråt, utan jag vet att det jag vill göra är möjligt. Och det känns väldigt bra. Det som däremot skrämmer mig lite är eventuella splittringar. För om jag flyttar, vad händer med kontakten med mina vänner då? Det sägs att ingenting kan skilja bästa vänner åt, oavsett vad som händer, men jag vet inte om jag skulle klara av tanken på att de inte finns i närheten. Om jag fick bestämma, skulle jag ta med alla jag älskar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0