Idag har jag många blandade känslor i kroppen. En del i mig vill brista ut i gråt och en annan del vill skrika av lycka. Igår rann det tårar och igår skrattades det hysteriskt. Jag antar att det är normalt att känna som jag gör såhär i slutet av min skolgång. Men man kan inte alltid acceptera dessa känslor. Balen var en av de finare stunderna i mitt liv. Alla var finklädda och hade lagt ner mycket energi på hår och dylikt. Det var verkligen en speciell dag. När vi hade anlänt till Engeltofta stod massvis med folk och knäppte kort och la all fokus på oss balgäster. Jag kunde inte hjälpa att jag blev sentimental när jag såg hela familjen och alla andra där. För övrigt så är jag väldigt nöjd med hela kvällen igår. Ingenting hade kunnat blivit bättre. Ett stort tack vill jag ge till alla som har engagerat sig i mig, utan er hade detta inte varit möjligt. Nu väntar jag in resten av studentfirandet som säkerligen kommer vara väldigt roligt på sitt sätt.