Jag har en rolig sak att berätta för alla, men som jag tänker vänta med att berätta tills jag är i Los Angeles. Vet egentligen inte varför jag ens nämner detta nu, jag är nog för exalterad helt enkelt, och måste därför tala om att det väntar något häftigt. Ni får vänta och se!

Idag har mina tankar varit lite överallt, och ovanligt utspridda. Som på den perfekta julklappen, hur nyårsmenyn ska se ut, nya relationer, om jag ska byta till en annan hårfärg, vad jag ska ha på mig på nyår, Los Angeles och allt därtill, min mamma, hur frostingen på cupcakesen ska smaka på julafton, mina vänner, tanterna och personalen på jobbet som jag kommer sakna och hur tomt det är i min garderob efter att jag har rensat den. Listan kan göras mycket längre, vilket skrämmer mig lite. Men jag har intalat mig själv att det är normalt att vara tankspridd med tanke på allt som ska hända den kommande månaden. Om 30 dagar kommer jag pusta ut och känna förväntan inför vårterminen på Santa Monica college. Innan dess är det bara att bita ihop och låta nerverna spela sitt spel. Jag är glad över att jul och nyår är på ingång, det lockar min uppmärksamhet till saker som bakning, pynt och organiserande. Alla som känner mig vet att jag är väldigt familjär och inte har varit utan min familj längre än två veckor, har dessutom inte befunnit mig på andra sidan jordklotet, utan på en mer rimlig distans. Visst känns det jobbigt och väldigt overkligt, men jag vill det här mer än allt annat, så att inte åka iväg vore en stor förlust. Jag vet ju att mina kära inte försvinner någonstans. Och så småningom flyttar jag tillbaka till Sverige inom några år. Nu har jag viljan mer än någonsin att lätta på vingarna, och har jag fått rätt uppfattning om mina blivande roommates så tror jag att detta kommer bli AWESOME!